Malmös stolthet blev till tårar. Nu torkas de med hjälp av återvunnen betong och tegel från de krossade champagneflaskornas glada dagar. Men vi tar det från början. Varvsstaden. Redan namnet andas återbruk.
På det 190 000 kvadratmeter stora området vid Öresund låg tidigare Malmös stolthet, skeppsvarvet Kockums. Under glansperioden vällde en flod av cyklar fram genom stadens gator vid sjutiden på morgonen. Cirka sextusen man (ja, mest män) jobbade med att bygga och sjösätta fartyg. Mellan 1974 och 1985 användes Kockumskranen i treskift. Med sina 95,5 meter var den stadens landmärke och stolthet, som vanligt i konkurrens med Malmö FF.
Hjulen rullade, champagneflaskor krossades mot stävarna. Tills den internationella konkurrensen blev för tuff.
När kryssningsfartyget MW Celebration lämnade Kockums 1986 avslutades en 114-årig epok. 2002 skeppades Kockumskranen till Ulsan i Sydkorea där den i folkmun kallas för ”Malmös tårar”. Det blev tyst. Avspärrat. Tills den 17 januari 2017 när ett pressmeddelande berättade om ett ramavtal mellan Malmö stad och bolaget Varvsstaden AB. Ett avtal som ”innebär ett startskott för den fortsatta utvecklingen av Varvsstaden, med bostäder, arbetsplatser och kommunal service.”
På det 190 000 kvadratmeter stora området vid Öresund låg tidigare Malmös stolthet, skeppsvarvet Kockums. Under glansperioden vällde en flod av cyklar fram genom stadens gator vid sjutiden på morgonen. Cirka sextusen man (ja, mest män) jobbade med att bygga och sjösätta fartyg. Mellan 1974 och 1985 användes Kockumskranen i treskift. Med sina 95,5 meter var den stadens landmärke och stolthet, som vanligt i konkurrens med Malmö FF.
Hjulen rullade, champagneflaskor krossades mot stävarna. Tills den internationella konkurrensen blev för tuff.
När kryssningsfartyget MW Celebration lämnade Kockums 1986 avslutades en 114-årig epok. 2002 skeppades Kockumskranen till Ulsan i Sydkorea där den i folkmun kallas för ”Malmös tårar”. Det blev tyst. Avspärrat. Tills den 17 januari 2017 när ett pressmeddelande berättade om ett ramavtal mellan Malmö stad och bolaget Varvsstaden AB. Ett avtal som ”innebär ett startskott för den fortsatta utvecklingen av Varvsstaden, med bostäder, arbetsplatser och kommunal service.”
”Nu skapar vi nya mötesplatser i ett område som i alla tider varit stängt för de flesta Malmöbor”
Arkitekten Hanne Birk anställdes som utvecklingschef redan 2014 av Varvsstaden AB. Bolaget ägs till lika delar av Peab, som utvecklar och bygger, och Balder som förvaltar.
– Nu skapar vi nya mötesplatser i ett område som i alla tider varit stängt för de flesta Malmöbor. Parker, spännande historiska byggnader intill nya, restauranger … i ett område som har varit enormt betydelsefullt för staden. Nu blir det återigen lika viktigt, fastän på ett annat och betydligt mer tillgängligt sätt.
– Nu skapar vi nya mötesplatser i ett område som i alla tider varit stängt för de flesta Malmöbor. Parker, spännande historiska byggnader intill nya, restauranger … i ett område som har varit enormt betydelsefullt för staden. Nu blir det återigen lika viktigt, fastän på ett annat och betydligt mer tillgängligt sätt.
Kockums representerade den gamla staden, den gamla världen. Varvsstaden den nya. I detta finns ytterligare en dimension. I romanen Två städer skriver Charles Dickens inledningsvis: ”Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta.” Det skulle kunna vara nu. 2022. Klimatfrågan hänger över oss som ett damoklessvärd och går inte att förhandla med. Tiden tickar, de ekonomiska hjulen rullar. Ännu snabbare än på Kockums tid. När någon vill påstå att allt handlar om ekonomi, svarar klimatet ”njaa, det är kanske inte bara pengar som räknas” och vräker på med orkaner, skyfall och torka som lockar fram insekter som kalasar sönder skogarna. Därför den värsta av tider.
Men också den bästa, därför att polletten trots allt har trillat ner hos väldigt många. Åskådliggjord genom Parisavtalet, eller som när ett av världens största investeringsbolag, Blackstone, startar ”Credit’s Sustainable Resources Platform”*.
Eller som Jonathan Woetzel på The McKinsey Global Institute nyligen uttryckte det i en färsk rapport: ”There will only be a sustainable economy, we won’t have any other kind.”
Hanne Birk:
– Vad som också är spännande och viktigt är att se Varvsstaden som en stadsdel som ska tillföra resten av staden något. I kraft av dess omfattande yta, dess läge och ambitionerna med att bygga hållbart.
– Vi har unika förutsättningar för återbruk i processen, så det handlar faktiskt om vad Varvsstaden kan tillföra världen.
Eller som Jonathan Woetzel på The McKinsey Global Institute nyligen uttryckte det i en färsk rapport: ”There will only be a sustainable economy, we won’t have any other kind.”
Hanne Birk:
– Vad som också är spännande och viktigt är att se Varvsstaden som en stadsdel som ska tillföra resten av staden något. I kraft av dess omfattande yta, dess läge och ambitionerna med att bygga hållbart.
– Vi har unika förutsättningar för återbruk i processen, så det handlar faktiskt om vad Varvsstaden kan tillföra världen.
”Vi hade, och har, unika förutsättningar för återbruk. Vi ägde området och materialen, ansvarade för rivningen och skulle sedan också bygga själva.”
Återbruket. Man kan kalla det för tillfälligheternas spel eller lyckliga omständigheter. Det vill säga, att från en dag till en annan blir gruset till guld.
Erik Wennerholm är projektchef på Varvsstaden. Det innebär att han är ansvarig för rivning och upphandling av rivningsentreprenörer, marksanering, infrastruktur och just återbruk.
– Intressant är att vi tajmade starten av Varvsstaden med det snabbt växande fokuset på klimatfrågor. När vi började 2016 så var det ganska nytt, då hade Danmark kommit mycket längre. Nu pratar alla om återbruk.
Det har också blivit föremål för kraftigt fokus från Malmö stads sida, inte minst genom LFM30. Erik Wennerholm headhuntades av Hanne Birk. De hade jobbat tillsammans tidigare. Nu gav hon honom ett erbjudande som han inte kunde motstå.
– Vi gjorde ganska snart en hållbarhetsstrategi. I den ingick återbruk. Varvsstaden hade oerhört mycket material i de gamla byggnaderna och hallarna. Vi hade, och har, unika förutsättningar för återbruk. Vi ägde området och materialen, ansvarade för rivningen och skulle sedan också bygga själva.
– Vi satt på alla stegen i återbruksstegen för ett cirkulärt närproducerat byggande. Man river i en ände och bygger i den andra.
Erik Wennerholm är projektchef på Varvsstaden. Det innebär att han är ansvarig för rivning och upphandling av rivningsentreprenörer, marksanering, infrastruktur och just återbruk.
– Intressant är att vi tajmade starten av Varvsstaden med det snabbt växande fokuset på klimatfrågor. När vi började 2016 så var det ganska nytt, då hade Danmark kommit mycket längre. Nu pratar alla om återbruk.
Det har också blivit föremål för kraftigt fokus från Malmö stads sida, inte minst genom LFM30. Erik Wennerholm headhuntades av Hanne Birk. De hade jobbat tillsammans tidigare. Nu gav hon honom ett erbjudande som han inte kunde motstå.
– Vi gjorde ganska snart en hållbarhetsstrategi. I den ingick återbruk. Varvsstaden hade oerhört mycket material i de gamla byggnaderna och hallarna. Vi hade, och har, unika förutsättningar för återbruk. Vi ägde området och materialen, ansvarade för rivningen och skulle sedan också bygga själva.
– Vi satt på alla stegen i återbruksstegen för ett cirkulärt närproducerat byggande. Man river i en ände och bygger i den andra.
En ände som det nu ska börja byggas i är projektet Fyrskeppet. Det senaste fyrskeppet byggdes på området av Kockums 1909. Det var under en flera årtionden ordinarie skeppsfyr vid det lömska Falsterborev söder om Malmö. Det nya Fyrskeppet är en bostadsrättsförening med 103 lägenheter vid kajkanten till den inre hamnen. Förutom ett läge som kan konkurrera med husen vid Canal Grande i Venedig, så kännetecknas Fyrskeppet av ett maximalt långtgående hållbart tänkande. Utvecklingsledare för klimat på Peab, Embla Winge, har varit övergripande ansvarig för projektet.
– Man kan säga att starten för Fyrskeppet var när Peab signerade avsiktsförklaringen LFM30.
– Utmaningen som vi antog har lett till att Fyrskeppet är vårt mest hållbara projekt hittills om man ser till helheten, vilka material vi använder och hur vi bygger. Vi har aldrig ställt så höga krav på något av våra byggprojekt tidigare.
Tre övergripande saker har gjort skillnad i Fyrskeppet. Den första är stommen som använder ECO-prefab med koldioxidreducerad betong. Det är fortfarande rätt nytt ”men kommer snart att vara standard i alla byggen”. Den andra faktorn är att Peab ställer tydliga krav på fossilfria bränslen hos alla underleverantörer.
– För det tredje så kommer vi att använda solceller på taket samt spillvärmesväxlare, vilket gör att man exempelvis återanvänder det uppvärmda duschvattnet för att värma nytt vatten som kommer in.
Hon tillägger:
– Fyrskeppet är dyrt att bygga men det är inte enbart klimatambitionerna som påverkar. Komplexiteten blir hög i och med att platsen ligger inklämd mellan vattnet och en K-märkt torrdocka.
– Man kan säga att starten för Fyrskeppet var när Peab signerade avsiktsförklaringen LFM30.
– Utmaningen som vi antog har lett till att Fyrskeppet är vårt mest hållbara projekt hittills om man ser till helheten, vilka material vi använder och hur vi bygger. Vi har aldrig ställt så höga krav på något av våra byggprojekt tidigare.
Tre övergripande saker har gjort skillnad i Fyrskeppet. Den första är stommen som använder ECO-prefab med koldioxidreducerad betong. Det är fortfarande rätt nytt ”men kommer snart att vara standard i alla byggen”. Den andra faktorn är att Peab ställer tydliga krav på fossilfria bränslen hos alla underleverantörer.
– För det tredje så kommer vi att använda solceller på taket samt spillvärmesväxlare, vilket gör att man exempelvis återanvänder det uppvärmda duschvattnet för att värma nytt vatten som kommer in.
Hon tillägger:
– Fyrskeppet är dyrt att bygga men det är inte enbart klimatambitionerna som påverkar. Komplexiteten blir hög i och med att platsen ligger inklämd mellan vattnet och en K-märkt torrdocka.
”Utmaningen som vi antog har lett till att Fyrskeppet är vårt mest hållbara projekt hittills om man ser till helheten.”
Vilket tar oss cirkulärt tillbaka till den plats där vi började.
Läget.
Låt säga att du vill pussla ihop ”den nya staden” men det går inte att slutföra på grund av att en bit saknas. Någon tittar till slut under soffan och där ligger den: Varvsstaden. Den bit som får pusslet att gå ihop. Som binder ihop innerstaden och resten av Malmö med vattnet.
Denna pusselbit är så viktig att man inte kan bygga på rutin och gamla mallar. Man måste hitta lösningar på svårprojekterade områden. Lösningar för sanering och återbruk – och dessutom bygga ett område som är mer än just ett område.
Hanne Birk pekar på de faktorer som lyfter stadsdelen – läget vid vattnet kombinerat med att det nästan ligger mitt i stan ”vilket kommer bli ännu tydligare när de nya broarna kommer.” Som arkitekt ser hon också en annan faktor som gör Varvsstaden unik för Malmö.
– Bevarandet av den historiska kontexten genom gamla byggnader skapar en dynamik och energi tillsammans med de nya byggnaderna. Kontrasterna och samspelet dem emellan ger ett rum och en helhet som det är intressant att vara i. Det blir allt annat än förutsägbart.
Birk tror att det kommer ta tjugo år att färdigställa Varvsstaden. Ett tidsperspektiv som hon enbart ser som en fördel.
– Jag är övertygad om att det är hållbart att gå långsamt fram. Vi driver många processer som vi jobbar med i olika tempo och saker ändras kontinuerligt med tidens gång.
Det innebär att man kan lära sig saker i ett projekt, som sedan kan spilla över i andra.
– Det tycker jag är stadsutveckling på rätt sätt, att vara öppen för att allt förändras. Vilket det gör, hela tiden.
Läget.
Låt säga att du vill pussla ihop ”den nya staden” men det går inte att slutföra på grund av att en bit saknas. Någon tittar till slut under soffan och där ligger den: Varvsstaden. Den bit som får pusslet att gå ihop. Som binder ihop innerstaden och resten av Malmö med vattnet.
Denna pusselbit är så viktig att man inte kan bygga på rutin och gamla mallar. Man måste hitta lösningar på svårprojekterade områden. Lösningar för sanering och återbruk – och dessutom bygga ett område som är mer än just ett område.
Hanne Birk pekar på de faktorer som lyfter stadsdelen – läget vid vattnet kombinerat med att det nästan ligger mitt i stan ”vilket kommer bli ännu tydligare när de nya broarna kommer.” Som arkitekt ser hon också en annan faktor som gör Varvsstaden unik för Malmö.
– Bevarandet av den historiska kontexten genom gamla byggnader skapar en dynamik och energi tillsammans med de nya byggnaderna. Kontrasterna och samspelet dem emellan ger ett rum och en helhet som det är intressant att vara i. Det blir allt annat än förutsägbart.
Birk tror att det kommer ta tjugo år att färdigställa Varvsstaden. Ett tidsperspektiv som hon enbart ser som en fördel.
– Jag är övertygad om att det är hållbart att gå långsamt fram. Vi driver många processer som vi jobbar med i olika tempo och saker ändras kontinuerligt med tidens gång.
Det innebär att man kan lära sig saker i ett projekt, som sedan kan spilla över i andra.
– Det tycker jag är stadsutveckling på rätt sätt, att vara öppen för att allt förändras. Vilket det gör, hela tiden.
Credit’s Sustainable Resources Platform. Investerar i, och lånar pengar till, företag som fokuserar på omställningen till förnybar energi. De planerar att investera runt 946 miljarder kronor under de kommande tio åren.
Kort om Varvsstaden
- Alla gamla Kockumsbyggnader och hallar har inventerats. Man har samlat allt material i en stor lagerbyggnad, för återvinning och återbruk.
- Man återvinner mer än 80 procent av betongen (cirka 45 000 ton betong). Det gör bland annat att antalet lastbilstransporter har minskat med 6 000. Klimatavtrycket minskar med 25 000 ton koldioxid.
- Man har bland annat tvättat tegel för att använda vid bygget av ett orangeri. I projekt Magasinet har man återbrukat 20 000 tegelstenar. Genom att återbruka tegelsten från en byggnad belägen 100 meter bort görs en besparing på 10 000 kilo CO 2 .
- Om man återbrukar allt material i Varvsstaden gör man en CO 2 -besparing på 30 miljoner kilo. Om man återvinner allt material i Varvsstaden gör man en CO 2 -besparing på 10 miljoner kilo. Projektet kommer att göra ett resultat på någonstans däremellan.
- En svensk släpper ut cirka 5 ton per år i Sverige. Det betyder att Varvsstaden kommer att kunna uppnå en CO 2 -besparing motsvarande mellan 2 000 och 6 000 årsförbrukningar. Därutöver gör projektet en CO 2 - besparing på 30 miljoner kilo bara genom att återbruka de gamla byggnaderna. Att inte riva ger alltså den största CO 2 -besparingen.